Christian Ernest

En man, så många rekord — Christian Ernest berättar mer.

Hur kom det sig att du började med fridykning och när började du?
Havet och världen under ytan med tång och fiskar och havstulpaner har alltid fascinerat mig. Som liten kunde jag stå blickstilla i midjedjupt vatten och titta ner med cyklop och se krabborna krypa över mina fötter. Innan jag lärde mig simma snorklade jag runt med mask och drömmen var att ha ett par egna fenor. Intresset och nyfikenheten för havet fortsatte på somrarna, men först när jag var över 30 år började jag träna fridykning regelbundet året om.

Har du någon fridykarinspiration att dela med dig av?
Ja, alltså, ut och dyk i havet! Det behövs inte mer än så. Sedan kan det innebära allt från att titta på brännmanetens förföriskt vackra trådar eller spana under varje sten och klippkant efter gammelhummern till att höra knölvalssång (som färdas oerhörda sträckor under vattnet) och hålla fast sig i kelpstjälkar i väntan på att nästa dyning kommer och skickar iväg en flera meter framåt längs havsbottnen.

”Personligen är jag väldigt stolt över hur jag har kunnat dyka
och vad jag presterat på tävlingar, där jag bland annat tog det
svenska rekordet i djupdykning utan fenor
tio meter djupare.”

Du är fridykare sedan länge, vad är det som gör att det fortfarande är lika kul?
Glädjen jag känner inför fridykning beror på massa olika saker, vissa är jag medveten om, så som upplevelsen av den spännande värld som för många människor gömmer sig i havet. Havsytan är ju bara taket till en helt annan värld (vilket är fritt citerat av guru Sebastian Näslund). Den vänskap som finns med mina dykkompisar är otroligt viktig – för du måste ha dykkompisar när du fridyker som du måste kunna lita på och de måste kunna lita på dig för att fridykning ska vara säkert. Jag blir även glad av vad jag känner att jag med min kropp och mitt psyke kan prestera när det gäller att dyka djupt eller länge. Sedan finns det säkert massa andra orsaker jag inte är medveten om, men det jag vet är att fridykning är kul!

Christian Ernest
Christian Ernest

Hur ser du på att tävla i fridykning och på dina egna fantastiska resultat?
Personligen är jag väldigt stolt över hur jag har kunnat dyka och vad jag presterat på tävlingar, där jag bland annat tog det svenska rekordet i djupdykning utan fenor tio meter djupare. Men jag har även full förståelse för att folk tycker det är galenskap att tävla i fridykning, för så tyckte jag själv innan jag själv började träna fridykning regelbundet. Och det tycker jag nog i viss mån fortfarande, samtidigt som jag även förstår allt positivt det också ger.

Vad är bäst, rekreation eller tävlingsfridykning och varför?
Både och så klart! Eller snarare så ser jag inget motsatsförhållande mellan att träna med fokus på prestation och att dyka för rekreation. För mig hade inget av det varit roligt utan det andra, båda sidorna av fridykning är viktiga. Att tävla, att på en angiven tidpunkt försöka prestera sitt max och att göra det samtidigt som andra människor bedömer din prestation eller hoppas på att du antingen ska klara eller inte ska klara ditt dyk (beroende på hur de är som människor), är en utmaning i sig och jag tycker det är en spännande resa att lära sig hantera de tankar och känslor sådana situationer väcker.

Att dyka som rekreation innebär nog för mig alltid en naturupplevelse och den blir än härligare när träning har gjort att du kan röra dig fritt och avslappnat genom vattnet eller sväva tyngdlöst på tretton meters djup och se hur vacker en död mans hand är.

Alla rekorden
2009: Svenska rekord i CNF 57m och 61m

2009: Svenskt rekord i DNF 153m

2009: Svenska rekord i CNF 62m och 66m

2010: Svenskt rekord i CNF 67m

2010: Svensk mästare i CNF med ett dyk till 65m i Gullmarn

Christians special world record hittar du här Unashamed world record!