Under isen

Vad finns det egentligen i norra Europa för en hängiven fridykare? I mars? Kylan har greppat taget om Sverige under en tid nu och våren känns avlägsen. Kanske är det tuffare än någonsin att motivera sig till att packa väskan och gå till simbassängen för att träna teknik. Misströsta icke, det är nu det är säsong för isfridykning och det handlar verkligen om att ta fridykningen till nästa nivå.

Det tar en stund för oss att borra upp vaken då isen hunnit bli 20 cm tjock. Isen är tillräckligt tjock för att bära skridskoåkare och isflanörer, därför är det extra viktigt att vi märker ut vaken så att den syns på håll. Isen är vit och bubblig på ytan, men har ett alldeles kristallklart lager underst. Underifrån är det som att vara på en annan planet, otillgänglig för de flesta. I vaken hänger vi en dyklina och alla dyk utförs med säkerhetslina utan undantag. Vi har dragit på oss tjockaste våtdräkten, trefingersvantar och helgarderat oss med extra varmvatten till dräkten i termosar. Här kan du läsa mer om vinterfridykning och förberedelser.

I vaken gäller det sen att ha god disciplin eftersom det är en begränsad plats att dyka ner på samt att hålla tempot för att få in så många dyk som möjligt innan det blir för kallt i våtdräkten. En dykare uppe och en dykare som är nere och njuter!

En effektiv nedvinkling i vaken är A…

…och O!

-Är det inte jättekallt?! Utbrister en av åskådarna/förbipasserande isflanörerna. Jo då det är det allt. Det fryser till på läpparna och fötterna domnar snabbt. Men nu kommer vi till det gottiga! Känslan, ni som fridyker vet vad vi pratar om. Tystnaden, stillheten, ljuden, trycket, ditt närvaro.  Allt det där är förstärkt under isen, ljuset från vaken är så vackert när det sprids i det glasklara lagret av frost. Kylan gör att dina tankar koncentreras och blir tydligare. Tiden stannar, om än bara någon minut. Allt det här är mitt, för att jag vågade ta steget utanför min bekvämlighetszon. Här under finns svaret på varför vi älskar att fridyka. Jag tittar upp från botten av sjön, upp mot vaken. Långt där uppe kan se skuggor av hur någon går runt på isen, jag ser Christian som vakar över mig tills jag är uppe, jag ser cirklarna som vi gjort för att markera vaken i isen. Känslan som finns inom mig är att jag är här och bara här. När det till slut är dags att simma upp bubblar glädjen i mig, tänk att just jag får se allt detta förunderliga fina.